Ett fåtal vaccin är s.k. levande vaccin, som innehåller försvagade former av det vilda viruset som man vill vaccinera mot. Med ett fåtal av dessa vaccin, kan det försvagade viruset spridas vidare via t.ex. den vaccinerades avföring eller bröstmjölk.
Till exempel vet vi att det med MPR-vaccinet, som är ett levande vaccin, inte finns någon risk med smitta för mässling- och påssjukevirusen, men att röda hund i sällsynta fall kunnat överföras via bröstmjölken.
Vaccinmotståndare hävdar att vaccinerade människor är smittbärare, mer eller mindre på samma sätt som de som bär på sjukdomen:
Folk som får levande vaccin, såsom MPR, kan sedan sprida det levande viruset i uppemot flera veckor.Laura Hayes, Age of Autism (min övers.)
Stelkramp, difteri och kikhosta beskrivs [i bipacksedeln] som verksamma, vilket essentiellt betyder levande. [...] Du kan potentiellt smitta DTaP till dina barn, så att dina barn kan få kikhosta.Cynthia Janak, Renew America (min övers.)
Den teoretiska risken med vaccinsmitta gäller bara för levande vaccin, dvs. vaccin där den immunogena komponenten är en levande, försvagad form av det vilda viruset. Vaccinationsmotståndare är ibland, men inte alltid, ärliga med detta faktum. I citatet ovan accepteras till exempel först att påståendet är begränsat till levande vaccin, för att sen göra en glidning i vad begreppet levande innebär.
Endast ett fåtal vaccin är levande. MPR-vaccinet är det enda levande vaccinet i barnvaccinationsprogrammet. DTaP som nämns ovan är inte ett levande vaccin, så det stämmer helt enkelt inte att barn kan få kikhosta från förälderns vaccination.
Det är inte heller så att alla levande vaccin smittar. MPR-vaccinet är alltså som tidigare påpekat det enda vaccin i barnvaccinationsprogrammet som där vaccinsmitta ens teoretiskt skulle kunna förekomma, men faktum är att en vaccinerad person inte kan smitta andra med varken mässling eller påssjuka. Endast för röda hund har viruset kunnat påvisas i bröstmjölken hos ammande mödrar.
Det är alltså inte generellt så att vaccinerade kan smitta andra, utan det är endast för ett fåtal vaccin som det finns en teoretisk möjlighet, och inte ens för dessa är det självklart att utsöndring av små mängder försvagade virus är innebär en påtaglig risk för överförd sjukdom.
De små mängder av ett försvagat virus som en vaccinerad person alltså potentiellt kan utsöndra är inte nödvändigtvis tillräckligt för att någon annan ska kunna bli smittad av sjukdomen. Röda hund är som tidigare nämnt ett exempel på en sjukdom där en vaccinerad förälder i mycket sällsynta fall kan smitta via amning. Eftersom rubella-viruset främst är farligt för foster, och har ett lindrigt förlopp hos barn, är detta dock inget skäl för ammande mödrar att undvika vaccin.
Ett annat levande vaccin är det mot vattkoppor. Vaccinet ges för närvarande endast till riskgrupper, men kan komma att ingå i allmänna programmet framöver.
Efter vaccination mot vattkoppor kan varicella-viruset förekomma i avföringen i upp till sex veckor. På grund av detta avråds personer med nedsatt immunförsvar kontakt med avföring från nyvaccinerade. God hygien är allt som krävs för att undvika att utsätta även immunsupprimerade personer för risk. Till skillnad från rubella återfinns varicella inte i bröstmjölken efter vaccination.
Det är viktigt att notera att riskerna här endast gäller personer med nedsatt immunförsvar. Med alla levande virus är det en försvagad form av viruset som injiceras, så det är också det försvagade viruset som eventuellt kan spridas vidare. Vi måste också komma ihåg att den risk som eventuellt finns endast är en fraktion av risken att smittas och sprida det vilda viruset ifall man avstår vaccination. Därför rekommenderas även barn som är i kontakt med immunsupprimerade personer att följa vaccinationsprogrammet, även i länder där vattkoppsvaccinet ingår.
Risken med vaccinsmitta från vattkoppor existerar vid kontakt med avföring från en nyligen vaccinerad, och risk för att utveckla sjukdom finns då endast för personer med nedsatt immunförsvar. För att sätta det i perspektiv är det ungefär 95% risk att smittas och utveckla sjukdom ifall en frisk person spenderar en timme i samma rum som någon som bär det vilda viruset.
Den minimala risken med vaccinsmitta är välkänd och medräknad i det allmänna vaccinationsprogrammet. Faktum kvarstår att alla som kan vaccinera bör göra det.