För att upptäcka eventuella biverkningar tillhandahåller Läkemedelsverket en tjänst där misstanke om biverkningar från läkemedel kan rapporteras, av vem som helst. Läkemedelsverket offentliggör dessa rapporter varje kvartal. Att en privatperson misstänker eller påstår att ett läkemedel har gett en viss biverkning är inte alls tillräckligt för att dra slutsatsen att en sådan biverkan föreligger.
Just nu sprids en del inlägg i sociala medier om den senaste kvartalsrapporten av misstänkta läkemedelsbiverkningar inrapporterade till Läkemedelsverket. Vaccinationsmotståndare använder rapporten som ett bevis för att en sådan biverkning skulle existera.
Liknande påståenden kan man stöta på mer eller mindre varje kvartal, när Läkemedelsverket publicerar sin rapport. Till exempel hade Dagens Homeopati 2016 en notis med den exakta titeln ”Utdrag ur Läkemedelsverkets databas visar biverkningar av vaccin”, vilket alltså är ett direkt felaktigt påstående.
När ett läkemedel godkänns för marknaden har det genomgått gedigna prövningar för att säkerställa att det är såväl effektivt som säkert. Just vaccin har extra höga krav på sig, eftersom de ges i förebyggande syfte till friska personer. Trots detta kan vi aldrig vara säkra på att vi känner till eventuella riktigt sällsynta biverkningar när ett läkemedel släpps. För att kartlägga dessa fortsätter Läkemedelsverket att följa upp samtliga godkända läkemedel, för att upptäcka eventuella biverkningar.
Biverkningsrapportering är en central del av den så kallade farmakovigilansen, alltså detta arbete med att upptäcka eventuella risker med läkemedel som redan finns på marknaden. Därför uppmuntrar Läkemedelsverket även privatpersoner att rapportera misstänkta biverkningar. På sin hemsida skriver de:
Du kan själv rapportera biverkningar som du eller någon närstående har upplevt. En biverkan behöver inte vara utredd eller bekräftad för att rapporteras, utan endast misstanke om biverkning räcker som grund för rapportering.Läkemedelsverket: Biverkningar och interaktioner
Denna generösa inställning till inrapportering beror på att man är mån om att upptäcka alla eventuella biverkningar i så god tid som möjligt. Dessa upptäcks i så fall genom att oväntade mönster utkristalliserar sig, och en misstänkt biverkning uppstår oftare i samband med ett visst läkemedel än vad som kan förklaras av naturliga skäl. Det är inte så att varje inskickad rapport i sig själv är ett bevis på en faktisk biverkning.
I den aktuella diskussionen är den sista meningen ur citatet från Läkemedelsverkets hemsida ovan särskilt intressant. En biverkan ”behöver inte vara utredd eller bekräftad för att rapporteras”. Denna mening måste också läsas som att en rapporterad biverkan inte behöver bero på en faktisk effekt av det misstänkta läkemedlet.
Detta handlar om exakt samma misstag som vi skrivit om tidigare, i artikeln, ”Nej, 108 personer har inte dött av MPR-vaccinet i USA”, som handlade om VAERS, den amerikanska motsvarigheten till Läkemedelsverkets biverkningsrapporteringstjänst BiSi. För den databasen finns ett extremt exempel där en bloggare rapporterat in att ett vaccin förvandlat honom till Hulken, och fått sin biverkan publicerad, endast för att tydligt visa att dessa register inte är en förteckning över faktiska biverkningar.
De inlägg i sociala medier som påstår att Läkemedelsverkets kvartalsrapport för Q3 2017 bevisar att vaccin orsakar autism, hänvisar till en enda rapport. Bortklippt ur den bild som delas är det faktum att denna enda rapport är inskickad av en konsument, och inte av vårdpersonal. Det bör alltså förtydligas att det inte rör sig om någon vårdgivare som misstänker denna biverkan. Inte för att en enskild rapport från en vårdgivare skulle göra något åt den massiva forskning som motbevisar ett samband mellan vaccin och autismspektrumtillstånd, men en rapport från en privatperson är om möjligt av ännu lägre bevisvärde i sammanhanget. Trovärdigheten i den aktuella rapporten görs ännu lägre av att den påstådda biverkningen rapporteras som livshotande, vilket autism inte är.
Hur allvarligt vi bör ta en inrapporterad misstänkt biverkning beror på flera faktorer, men ur ett vetenskapsteoretiskt perspektiv är det av central vikt hur misstanken passar in i vår befintliga kunskap. Ifall vi vet mycket lite om det eventuella sambandet, är varje misstanke information av stort värde. Ifall det däremot, som är fallet med vaccin och autism, har forskats extremt mycket på sambandet, räcker en enskild rapport från en privatperson inte långt för att omkullkasta den samlade kunskapen.
Kortfattat brukar det sägas att otroliga påståenden kräver otroliga bevis. Att vaccin skulle orsaka autism är – återigen, givet allt vi idag vet om detta påstådda samband – ett otroligt påstående. Vi ska alltid vara öppna för ny information, men för att den nya informationen ska ändra vår uppfattning behöver den vara bättre än den information vi redan har, och där landar den aktuella rapporten långt ifrån målet.
Rapportens låga bevisvärde är alltså inte i sig självt skäl till att vi tryggt kan konstatera att vaccin inte orsakar autism, utan det är rapportens låga bevisvärde i kombination med den stora mängd befintlig kunskap på området som leder oss till denna slutsats. Vore denna rapport den enda information vi hade, så skulle det vara den bästa informationen vi hade. Så är inte fallet, utan vi vet redan att vaccin inte är länkat till autismspektrumtillstånd. Mer om detta finns att läsa i artikeln ”Nej, vaccin orsakar inte autism” här på Vaccinmyter.se – se särskilt stycket ”Vad säger vetenskapen?”