De studier som finns gör ingen koppling mellan vaccination och plötslig spädbarnsdöd. Tvärtom tycks barnvaccinen kunna ge ett visst skydd.
Japan höjde 1975 vaccinationsåldern för kikhosta till 2 år. Japan har, i likhet med många andra länder, ett kompensationssystem för patienter där vaccin inte kan uteslutas som orsak till en skada. Efter 1975 finns inga ärenden om kompensation relaterat till plötslig spädbarnsdöd, eftersom barnen var ovaccinerade vid dödstillfället.
Vaccinationsmotståndaren Viera Scheibner hävdar att kikhostevaccinet kan kopplas till plötslig spädbarnsdöd. Hon påstår att Japan blev helt fritt från plötslig spädbarnsdöd i samband med att de höjde vaccinationsåldern till 2 år 1975.
Den viktigaste erfarenheten från Japan är att när vaccinationsåldern höjdes till två år, försvann plötslig spädbarnsdöd helt och hållet Viera Scheibner (min övers.)
Vaccinationsmotståndare hänvisar ibland till en studie som påstås visa att plötslig spädbarnsdöd ofta inträffar i samband med DTP-vaccination:
Dr. William Torch publicerade en studie 1982, som studerade 103 barn som dött i plötslig spädbarnsdöd. Två tredjedelar hade vaccinerats med DTwP innan de dog [...] 70% för tre veckor sedan eller mindre. Jeff Hays (min övers.)
Scheibners påstående att PSD upphörde i Japan efter 1975 är kort och gott felaktigt: i Tokyo ökade dödsfallen stadigt mellan 1975 och 1993.
Ifall vi följer Scheibners egna källhänvisningar till datats ursprung finner vi att uppgifterna är hämtade från tabellen till vänster.
Tabellen visar mycket riktigt nollor i alla kolumner efter 1975 för rubriken "Sudden death", men tabellen är inte en förteckning över dödsfall i PSD, utan över utbetalningar i vaccin-kompensationsprogram för olika sjukdomar. Precis som många andra länder har Japan ett kompensationssystem där drabbade har rätt till ersättning ifall ett symtom inte kan uteslutas bero på vaccin.
Definitionen av plötslig spädbarnsdöd är oförklarat dödsfall som sker innan ett års ålder. Dödsfall av detta slag upphörde inte alls, som visats ovan, men däremot var det inte längre några av dem som kunde antas bero på vaccin efter att vaccinationsåldern höjts till två år. Den sanna lärdomen från Japan är raka motsatsen till vad Scheibner hävdar: att dödsfallen ökade efter att vaccinationsåldern höjts tyder på att vaccinen inte var en orsak.
Den studie av Torch som hänvisas till emellanåt kan inte granskas, då den aldrig publicerats annat än som abstrakt. Det rör sig om preliminär data baserat på 70 fall utav 200 fall av PSD. Baserat på 35% av studiens underlag påstås alltså en länk till DTP-vaccinet (difteri-stelkramp-kikhosta) ses.
Det här påståendet är extremt opålitligt ur ett statistiskt perspektiv, eftersom ingen motivation har getts till varför just dessa 35% valdes, och eftersom det fullständiga underlaget aldrig presenterats. Det kan inte uteslutas att dessa 70 fall handplockats ur studieunderlaget för att ett signifikant resultat skulle ses.
Ett annat – större – problem med abstraktet är att det inte tar hänsyn till distributionen av PSD över barnets ålder. Påståendet att 70% av de drabbade hade fått DTP-vaccin inom tre veckor låter anmärkningsvärt ifall man tänker sig att PSD är jämnt fördelat över hela det första levnadsåret (varefter ett dödsfall inte längre klassas som spädbarnsdöd). I själva verket sker dock de flesta fallen av PSD i åldern 2 – 4 månader. Det är också under denna period som DTP-vaccinet ges; i Sverige vid 3 månaders ålder. Att då påstå att insjuknandet skett inom tre veckor täcker upp nästan halva perioden då PSD ändå är som vanligast.
Att vaccinationsmotståndare fortsätter hänvisa till en 30 år gammal studie som aldrig publicerats annat än i abstraktform säger en hel del om påståendets tyngd. Betydligt mer rigorösa studier har nämligen gjorts.
Den påstådda länken mellan DTP-vaccinet och PSD har givetvis motiverat riktig forskning. Efter en stor studie från 1988 har diskussionen i stort sett dött ut inom seriösa akademiska kretsar:
Vår slutsats är att i denna stora population barn fanns ingen ökad risk för plötslig spädbarnsdöd efter immunisering med DTP-vaccinet.Risk of Sudden Infant Death Syndrome after Immunization with the Diphtheria–Tetanus–Pertussis Vaccine (min övers.)
En rapport från 1991 som bland annat tar upp Torch:s studie, sammanfattar kunskapsläget snarlikt:
Tillgänglig evidens indikerar inte ett orsakssamband mellan DTP-vaccinet och plötslig spädbarnsdöd. Studier som visar på ett tidssamband mellan dessa händelser är konsekvent med den förväntade förekomsten av PSD i det åldersspann då DTP-immunisering vanligtvis inträffar.Evidence Concerning Pertussis Vaccines and Deaths Classified as Sudden Infant Death Syndrome (min övers.)
Som påpekats ovan ökade förekomsten av plötslig spädbarnsdöd under den period då Scheibner påstod att inga dödsfall inträffade alls. En delförklaring till detta fenomen är sannolikt att vi blir bättre på att identifiera PSD och sätta korrekt diagnos. Men det finns ytterligare faktorer som gör att vi kan förvänta oss en negativ korrelation mellan DTP-vaccinet och PSD.
Dels kan det tänkas att en atypisk symtombild på kikhosta skulle kunna leda till att vissa dödsfall felaktigt diagnosticeras som PSD. Dessa dödsfall uteblir vid DTP-vaccinering, eftersom vaccinet skyddar mot kikhosta. Därutöver finns det också indikationer på att DTP-vaccinet bidrar med ett visst skydd mot plötslig spädbarnsdöd.
En sannolik förklaring till detta är att antikropparna som bildas vid DTP-vaccination även tycks kunna bekämpa vissa toxiner från stafylokocker. På så sätt ger DTP-vaccinet, utöver skydd mot difteri, stelkramp och kikhosta, även i viss mån skydd mot stafylokock-infektioner:
våra studier indikerar att immunisering med DTP framkallar antikroppar som kors-reagerar med stafylokock-toxiner som förekommer i många PSD-barn. Det är möjligt att en del av DTP-vaccinets skyddande effekt mot PSD beror på antikroppar som kan reducera effekten av pyrogeniska stafylokock-toxiner.The protective effect of immunisation against diphtheria, pertussis and tetanus (DPT) in relation to sudden infant death syndrome (min övers.)