Mässlingen är en väldigt smittsam, och väldigt farlig, sjukdom. Trots hög vaccinationsgrad bör vi vara ständigt vaksamma på nya utbrott.
För att upptäcka utbrott av mässling och liknande sjukdomar har olika notifikationssystem upprättats. Dessa tjänar i första hand syftet att snabbt upptäcka fall, varför det är av stor vikt att misstänkta fall rapporteras in och testas. De här rapporterna har av vissa felaktigt tolkats som att sjukdomen överdiagnosticeras, trots att ingen koppling till klinisk diagnos finns.
Ytterligare ett påstående i raden av långsökta argument kring varför vi ska bortse från rapporterade insjuknande är att mässlingen skulle vara överdiagnosticerat till den grad att statistiken är oanvändbar:
Aktuella exempel på överdiagnosticering i mässlingen under perioder av mässling-larm är i proportionerna upp till 74 gånger (eller 7400% överdiagnosticerat).Before it's news: Vaccines did not save us (min övers.)
Dessutom har det visat sig att antalet mässlingsfall i Wales var kraftigt överdiagnosticerade:
Marina Ahlm & Linda Karlström
Det var bara ETT fall bekräftat i laboratorium av de 183 rapporterade fallen i mars – det är 18 200 % överdiagnos
Upphovet till den här myten är en enkel förvrängning av begrepp. Källan som anges är en rapport som för statitik över antalet bekräftade fall av mässlingen och andra sjukdomar, baserat på blodprov.
Först och främst kan vi notera att denna rapport publiceras med aktuella siffror för varje kvartal. Siffran 7400% är baserat på ett specifikt kvartal för tio år sedan, vilket är en tydlig varningsflagga för s.k. cherry picking. I tabellen som informationen är hämtad från finns även en fotnot som kommenterar en avvikelse i datat som gör siffrorna för just detta kvartal ”artificiellt höga”.
Siffran kommer från antalet testade fall – 589 – jämfört med antalet bekräftade fall – 8 – av mässlingen, utifrån de fall som rapporteras till ett övervakningssystem för smittsamma sjukdomar. Därav: 589/8 = 73,625, vilket kan avrundas till 74 gånger (men inte nödvändigtvis till 7400%, då detta innehåller fler signifikanta siffror).
Hela problemet uppstår när vaccinationsmotståndarna tar detta till intäkt för överdiagnosticering av mässlingen, för ingenstans nämns att dessa 589 fall skulle ha slutat i en diagnos, vilket är en förutsättning för att påståendet skulle vara riktigt. Vi har tidigare skrivit om hur det går till när mässlingsdiagnos ställs och IgM-testning är ett steg för att fastställa den kliniska bilden. När testet kommer tillbaka negativt skulle givetvis ingen diagnos ställas. Det enda som siffrorna egentligen visar är att det i perioder med mässlingsutbrott är betydligt fler som utreds för mässlingen än som i själva verket har det.
Upprinnelsen till missförståndet, ifall vi ska tillåta oss tro att det rör sig om ett genuint missförstånd, är sannolikt att siffrorna är hämtade från ett notifikationssystem för smittsamma sjukdomar. Läkare i Storbritannien har en lagstadgad plikt att notifiera en lokal myndighet om ett antal smittsamma sjukdomar. Betyder då inte dessa rapporter att läkaren bedömt att det hade att göra med ett faktiskt fall av sjukdomen? Skulle det med en välvillig tolkning av begreppet kunna kallas för överdiagnosticering, oavhängigt av faktisk diagnos?
För att svara på det behöver vi titta närmare på hur notifikationssystemet fungerar. Det primära syftet med dessa system är att upptäcka och förhindra allvarliga epidemier. Wikipedias artikel på ämnet ger viss klarhet:
Den huvudsakliga uppgiften för det moderna systemet är hastigheten med vilken man kan upptäcka möjliga utbrott; diagnosens korrekthet är sekundär. Sedan 1986 är klinisk misstanke om en rapporterbar sjukdom det enda som krävs för att rapportera ett fall av sjukdomen.Wikipedia: UK statutory notification system (min övers.)
CDC skriver mer utförligt om övervakningen av smittsamma sjukdomar:
Ett viktigt första steg i utredning av mässlingen är att införskaffa nödvändig klinisk information för att avgöra huruvida ett inrapporterat fall är kliniskt kompatibelt med mässlingen, och att införskaffa avgörande epidemiologisk information. [...] Folkhälsoåtgärder, om de behövs, får inte dröja. Misstänkta fall av mässlingen behöver bekräftas i labb.
[...] Efter att mässlingen lokalt eliminerats kommer de flesta fall av utslag som möter defintionen för ett kliniskt fall inte visa sig vara mässlingen. Trots detta bör vårdgivare ständigt misstänka mässlingen i kliniskt kompatibla fall, speciellt bland ovaccinerade personer och bland personer som nyligen rest utomlands, eller haft kontakt med sådana personer.
CDC: Surveillance of Measles (min övers., min emfas)
Mässlingen är helt enkelt en så farlig sjukdom att vi aldrig kan sänka garden för den och anta att faran är över. Det betyder inte att vi inte vidtar korrekta åtgärder innan diagnos ställs. Myten bygger endast på en felaktig uppfattning om hur notifikationssystemen används.
För att göra saken än värre gör Marina Ahlm och Linda Karlström dessutom dubbelfel när de i samma artikel som de nämner överdiagnosticering dessutom har med det här stycket:
Förutom detta så är påståendet om att 1 per 1000 dör av mässling i västvärlden helt felaktigt. I Storbritannien har det sedan 1992 varit 80 000 rapporterade fall av mässling med endast två dödsfall i redan väldigt sjuka barnMarina Ahlm & Linda Karlström
I en och samma artikel, med hänvisning till samma källa hävdar alltså Ahlm och Karlström att:
Vi bör nämna att uppgiften är sakligt felaktig: när artikeln som citeras ovan publicerades i maj 2013 hade ett tredje dödsfall i akut mässlingen nyligen inträffat. Det kan också påpekas att mässlingen har ökat i Storbritannien: samtliga tre dödsfall som avses under perioden 1992-2013 har skett efter 2006. Vidare har ytterligare 23 dödsfall inträffat under perioden 1992-2013 som sena komplikationer av tidigare mässlingsinfektioner.
Av större betydelse för just den här myten är dock hur artikelförfattarna försöker göra två hönor av samma fjäder: Ifall de vill hävda att mässlingen är mindre farligt kan de påpeka att 3 har dött bland 80 000 insjuknade, men de kan i så fall inte samtidigt hävda att de 80 000 är en överdiagnosticering. Det korrekta svaret är dock att, jo, 1 (till 2) på 1000 är en korrekt uppgift, och nej, England hade inte 80 000 fall av mässlingen under perioden – men för den delen inte heller 80 000 diagnoser, så påståendet om överdiagnosticering är fortfarande fel.