Nej, flockimmunitet förutsätter inte genomgången sjukdom

Sammanfattning

Flockimmunitet är ett begrepp för det skydd vi kan ge de personer som av olika skäl inte kan skaffa sig skydd mot smittsamma sjukdomar via vaccin. Genom att alla som kan vaccinera också gör det, så minskar risken att smittsamma sjukdomar får fotfäste i en befolkning, och därmed risken att oskyddade personer blir smittade.

Kom ihåg:

  • Särskilt sårbara individer har inget annat skydd att tillgå än förhoppningen att alla som kan vaccinera gör det.
  • Flockimmunitet är ett matematiskt koncept. Det är inte en vetenskaplig teori som behöver bevisas.
  • Det spelar ingen roll hur du blev immun; det viktiga är att du inte kan bära på sjukdomen.
  • Hur många som behöver vaccineras för att flockimmunitet ska uppstå varierar från sjukdom till sjukdom, men ju fler som inte kan vara bärare desto bättre.

Myten

Vissa vaccinmotståndare hävdar att konceptet flockimmunitet av någon anledning inte skulle vara tillämpligt på vaccin. Linda Karlström framförde denna syn i SVT Debatt samtidigt som hon dessutom menade att flockimmunitet uppnås redan då 68% av befolkningen immuniserats:

[M]an tror att flockimmunitet uppstår genom vaccination. Flockimmunitet har endast bevisats uppstå genom naturligt genomgången sjukdom. Det är 68% som behöver ha fått sjukdomen för att det ska uppstå en flockimmunitet. Nånstans genom åren har den här siffran plötsligt blivit 95% utan vetenskapligt underlag. En vaccination är inte alls samma sak som en naturligt genomgången sjukdomLinda Karlström

Fördjupning

Utsatta individers enda hopp

Säkra och effektiva vaccin räddar 2 till 3 miljoner liv om året. För stora delar av världen betyder vaccinationsprogrammen att vi inte behöver oroa oss för sjukdomar som mässlingen, polio och difteri. Men detta privilegium delas inte av alla.

Läsåret 2013-2014 saknade över 3000 barn i årskurs 6 en eller båda doser av MPR-vaccinet. Sista dosen tas normalt när barnet är 6-8 år. Då har vi ändå tack och lov en hög vaccinationsgrad i Sverige. Vi kommer aldrig kunna vaccinera precis alla. Skälen till att ett antal personer vid varje givet tillfälle är ovaccinerade är flera. Några exempel är:

  • Unga barn som inte hunnit få sina vaccin.
  • S.k. immunsupprimerade individer – personer med nedsatt immunförsvar – kan eventuellt inte ta alla vaccin.
  • Personer med vissa allergier, till exempel äggallergiker, måste också undantas från specifika vaccin.

Lägg därtill att inget vaccin är 100% effektivt. För de som fått två doser av MPR-vaccinet har till exempel endast 97% ett fullgott skydd. Ytterligare en utsatt grupp som inte kan vaccineras är foster: Röda hund är exempel på en sjukdom som inte är särskilt farlig för barn och vuxna, men med stora risker för svåra fosterskador ifall modern smittas under tidig graviditet.

Sammantaget har ett väsentligt antal personer inget annat skydd att tillgå än att förlita sig på att de slipper bli smittade från första början. Dessutom finns det, tyvärr, de som väljer att avstå från att vaccinera sig själva och sina barn, och därmed är beroende av samma skydd, om än undvikligt.

Än mer problematiskt är det faktum att det är just unga barn och immunsupprimerade, då dessa av förståeliga skäl också ofta är särskilt sårbara vid smittsamma sjukdomar. De personer som inte har möjlighet att skydda sig själva är ofta de som är i störst behov av skydd.

Myten om naturligt genomgången sjukdom

Idén om att flockimmunitet endast uppstår vid genomgången sjukdom bygger på uppfattningen att immuniteten man får efter att ha genomlidit en sjukdom är starkare än den som uppstår vid vaccination. Josh DeWald har sammanställt information från CDC för några av våra vanligaste vaccin:

Sjukdom Naturlig immunitet Vaccin-immunitet
Vattkoppor Vanligtvis livstid > 20 år, troligtvis livstid
Difteri Ej livstid Ej livstid
Hepatit A Livstid ~ 20 år
Hepatit B Livstid ~ 20 år
Hib Risk för ny infektion I praktiken livstid
Mässling Livstid I praktiken livstid
Påssjuka Livstid > 25 år, troligtvis livstid
Polio Livstid Flera år
Rotavirus Endast 38% skyddade I praktiken livstid
Röda hund Livstid >15 år, troligtvis livstid
Stelkramp Ingen immunitet Möjligtvis livstid
Kikhosta Ej livstid Ej livstid

Som tabellen visar är det ett ganska jämnt lopp mellan vaccin och sjukdom när det kommer till att frammana immunitet. Det stämmer att det finns sjukdomar som ger ett bättre immunförsvar än vaccinet, men det finns även fall där det omvända gäller. Lägg därtill att det för många sjukdomar inte är någon skillnad alls. I kontexten som Linda Karlströms citat ovan är hämtat ur diskuteras främst mässling, och där är invändningen helt irrelevant.

Lägg därtill att mässlingen är en farlig sjukdom, och att MPR-vaccinet är helt säkert, så framgår det med större tydlighet varför vaccin-inducerad immunitet är det bästa sättet att uppnå immunitet i en befolkning. Ett stort problem med att ens i teorin uppnå flockimmunitet genom genomgången sjukdom är dessutom att en person som är sjuk otroligt lätt smittar andra, vilket en vaccinerad person inte gör. Detta innebär att vi inte på ett säkert sätt kan undvika att de vi vill skydda i själva verket blir drabbade, om vi försöker skapa immunitet genom sjukdom.

Myten om 68% immunitet

Flockimmunitet är en tröskel som man kommer över genom att så många är immuna mot en sjukdom att sjukdomen inte kan hitta nya offer att sprida sig till i tillräckligt hög takt för att kunna överleva. Att det fungerar är mer av en matematisk självklarhet än en vetenskaplig teori som behöver bevisas, och att det skulle vara relevant hur immuniteten uppstår är orimligt. Det viktiga är att tillräckligt många inte är smittobärare.

Denna tröskel kan inte fastställas vid en specifik gräns, av många anledningar. Dels beror den på hur länge en infektion är smittsam i en och samma bärare, och på befolkningstätheten i ett område. Dels beror den på hur lätt en smittad person smittar andra. Detta innebär att den exakta tröskeln varierar beroende både på sjukdomen och från samhälle till samhälle.

Siffran 68% kommer från en enda observationsstudie, som enligt uppgift fann att gränsen låg där för just Boston, för just den befolkningsmängd Boston hade på 30-talet, för just mässlingen och just den variant av mässlingen som gick i Boston just då. Siffran kan inte generaliseras till andra sjukdomar och områden. Till exempel vet vi nu att vaccinationsgraden för mässling och påssjuka behöver ligga på 90-95% för att uppnå flockimmunitet.

Högre vaccinationsgrad är alltid bättre

Det finns dessutom goda skäl till att siffran 68% vore ointressant även om den skulle kunna anses allmängiltig. En så hög vaccinationsgrad som möjligt är alltid eftersträvansvärt, i grund och botten av två anledningar. Liksom med grundidén kring flockimmunitet är de inte vetenskapliga teorier, utan logiska slutsatser ur den matematiska modellen:

Oavsett om vi vet exakt var gränsen ligger för att vi ska anses uppnå flockimmunitet är det farligt att ligga precis på den gränsen. Även om 90% av befolkningen är vaccinerad, så kommer alltid en delmängd av befolkningen avvika från det värdet, antingen positivt eller negativt. Kort sagt: ju lägre urvalsstorlek, desto större felmarginal. Det innebär att du plötsligt kan befinna dig på t.ex. ett köpcenter där immuniteten råkar vara lägre just för dagen. En enda försenad vaccinleverans till en ort, så är en hel förskola i riskzonen, för att inte tala om hur svårt det skulle vara att hålla en exakt proportion om immuniteten uppnås genom att man råkar bli smittad.

En konsekvens av flockimmunitet gör det dessutom extra farligt att ligga precis på gränsen i ett samhälle. Om vi har en hög immunitet i samhället, men inte tillräckligt hög, så betyder det bara att smittan kommer få svårare att hitta offer, men den kommer fortfarande lyckas. En följd av det blir att många icke-immuna kommer att klara sig längre innan de smittas, vilket i sin tur innebär att smittan inträffar högre i åldrarna. På så vis kan immunitet – genom såväl vaccination som sjukdom – som inte når upp till flockimmuniteten till och med ge en ökad dödlighet i förhållande till ingen immunitet, för sjukdomar där komplikationerna blir svårare ju senare i livet man drabbas, såsom vattkoppor/bältros.